Enligt psykiatrikern Elisabeth Kübler-Ross går en människa som drabbas av sorg igenom fem faser: förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Samma sak gäller för en surfare som går igenom sorgens motsats – en riktigt bra surfdag.
Här är den mänskliga hjärnans fem sätt att bearbeta helt omänskligt bra vågor.

1. FÖRNEKELSE

”Vaaaaaaa?!!! Är jag vaken?!! Det här måste vara en dröm?! Vågorna är helt perfekta och ingen annan har dykt upp på en hel timme! Alla andra måste vara bortresta den här veckan! SJUKT!”

Det första stadiet av ett rejält score präglas av chock och en känsla av overklighet. Surfaren tar förhastade och ogenomtänkta beslut på väg ut i vattnet; våtdräkten sätts på bakochfram, leashen glöms i bilen, ett ocensurerat klipp publiceras öppet på Instagram. Förnekelsestadiet är surfarens försvarsmekanism mot vetskapen om att vågorna försvinner lika fort som de kom. I detta skede är surfaren ofta frånvarande, svår att få kontakt med, och kan höras mumlande osammanhängande saker som att ”det är större än 2005 – fast mindre!” 

2. ILSKA

”Faaaaan! Varför vaknade jag inte tidigare?! Det är ju sånt här man drömmer om. Vågorna var säkert ännu bättre för en timme sen och snart måste jag gå upp… Och hela veckan som kommer ser platt ut. SVAGT!”

Efter att chocken och förnekelsen avtagit något så uppstår ett märkligt och irriterande vakuum. Det som händer är på riktigt – men det är ändå inte riktigt tillräckligt. Surfaren är beredd att göra nästan vad som helst för några fler av dessa dyrbara vågor. Ilskan över att inte kunna prestera på topp kan även resultera i att surfaren ger andra skulden för sitt upplevda misslyckande i vattnet. Ofta får surfarens bräda (som aldrig är rätt val för dagen) ta största skulden, när det egentligen rör sig om försämrad fysisk förmåga. Här är det viktigt att som medsurfare vara stöttande och låtsas att inte se när nosen dyker i vad som ser ut som en väldigt enkel takeoff.

3. FÖRHANDLING

”Väntaaa…. jag kanske kan komma lite sent till jobbet ändå? Vågorna blir säkert ännu bättre inom en timme – och jag hinner jobba ikapp hela veckan sen när det ändå är platt i prognosen. SWEET!”

När surfaren inser att tiden börjar rinna ut gör den allt för att ignorera detta faktum. Den där lilla vågen som bryter rakt på stenarna på insidan ser inte längre så farlig ut, ”om man bara hoppar av i tid”. Surfaren kan i detta skede även ses tillbe högre makter och, likt en ritual, skvätta vatten omkring sig i hopp om att vinden ska visa tecken på att tillta. Surfaren hoppas in i det sista på positiva överraskningar och man kan i detta stadie höra saker som att den ”bara vill ha en/två/tio bra vågor till” innan det är dags att avsluta.

4. DEPRESSION

”Aaargh! Jag kommer aldrig få sån här drömsurf här igen! Nu kommer det ett stort gäng och tar alla bra vågor också. Och sen ändras säkert prognosen helt för veckan när jag måste jobba. SKIT!”

I detta skede kan korttidsminnet påverkas och de inledande så fina vågorna förmörkas av slutskedets stök. En känsla av att ”det är ändå över nu, jag kan lika gärna ta den här close-outen och gå upp” infinner sig. Den som möter surfaren i detta skede på väg till parkeringen kan ofta uppleva den som tröttkörd och att vågornas kvalitet undervärderas kraftigt. Uttryck som att det ”inte är någon idé, det blir bara sämre nu” är vanliga. Detta är normalt och bara ett sätt för surfaren att inte känna avund mot de surfare som har hela dagen ledigt.

5. ACCEPTANS

”Jajaaa, det är vad det är. Jag fick i alla fall en timme andra bara kan drömma om. Vågor kommer tillbaka – även om det aldrig blir lika bra. Och prognosen för veckan börjar ju redan se lite bättre ut. SKÖNT!” 

I det sista skedet börjar surfaren bli överens med faktumet att det kanske finns viktigare saker än vågor. Detta stadie kan inledas vid olika tidpunkter, mest beroende på mängden bilder och filmer från eftermiddagen som når surfaren via sociala medier. Människor i surfarens närhet upplever ofta ett lugn när de till slut slipper lyssna på fler historier om hur ”bra det var i måndags”, men en tomhet uppstår i hemmet när det börjar blåsa igen och surfaren plötsligt försvinner.