Vi vet alla att Banzai Pipeline, Keanu Reeves och doften av surfvax är vitala delar av surfkulturens dna. Vi kan nog också enas om att palmer, perfekta tuber och Steph Gilmores toppsväng på många sätt ÄR surfing.
Men surfing är ju också så mycket mer.
Det är tolv kanelgifflar efter två kalla timmar i vattnet, det är vårens första duckdive utan luva – och det är kanske framför allt den där isande känslan när brädans tail slår i dörrkarmen till förrådet.
Så för att minnas grötsurfingens grundstenar listas här några alternativ till vågkulturens kärnvärden, som även de förtjänar en plats på hedersläktaren.
#1. LOBSTER-SHAKAN
Shaka-hälsningen må vara från Hawaii, men innebörden är densamma skickad mellan fyra stelfrusna nordiska fingrar: ”Kul att se dig, vågorna är bra (nåja), humöret är under kontroll, och vi är i alla fall inte på jobbet.”
Du möter en en brädbroder eller stokesyster och din surfetikett låter sig inte begränsas av sju millimeter neopren som buntar ihop halva handen. Du skickar upp en märkligt ihopknycklad gumminäve i luften, och under den under vintertid så viktiga trefingershandsken döljer sig den så legendariska tvåfingershälsningen. En tjock-shaka, om du så vill.
Men vi får ju heller inte glömma bort lobster-shakans ännu konstigare storasyskon; tumvants-shakan! Här ser vi inte längre alls vad som pågår. Är det en vinkning? En bruten arm? En tumme upp med öppen hand? Ingen vet – men alla vet.
Så fortsätt hänga halvlöst – det är dags att Core-märka LOBSTER-SHAKAN!
#2. LEASH-TRASSLET
Det sägs att vi inte vet vad vi har förrän vi inte har det längre. Om du väljer att surfa utan leash vet du garanterat vad du har: riktigt bra kondition och eventuellt även en trasig bräda.
Nu trodde du kanske att höjden av frihet är att surfa utan något som binder dig till din bräda, att dina cross-steps och pop-ups når nya nivåer när du tar det tillbaka ”till rötterna” av ”soulsurfing” och lämnar leashen hemma. Men kanske är den irriterande känslan av plastrep mellan tårna eller tvinnat runt din vrist bara surfuniversums sätt att påminna dig om livlinans storhet? Lite trassel och tång är ett lågt pris att betala för att undvika långa simturer in till stranden. Och låt oss vara ärliga; du gör ändå aldrig några cross-steps.
Så gör snöret till din bästa vän – det är dags att core-märka LEASH-TRASSLET!
#3. SOFT-TOPEN
Kanske ett kontroversiellt val med tanke på de horder av nyfrälsta som lyser upp världens line-ups på sina Hubbabubbabrädor i storlek XXL. Men om det är viktigt att hålla sina vänner nära och sina ovänner ännu närmare bör vi alla ha en softtop inom armlängds avstånd.
Den må vara svårsvängd, klumpig och osexig, men när det finns minsta lilla mjuk skräpvåg i sikte så finns den mjuka skräpbrädan garanterat ovanpå den skräpvågen.
Många är de surfare som lätt och ledigt fått sitt första åk på en gigantisk flytbrygga i neonfärg, för att sedan lika lättvindigt lämnat den bakom sig för en ”riktig” bräda. Och visst, den hårda longboarden kanske glänser med sin stil och elegans, men Blåvalen är en vinnare i längden. Kör den in i stenarna! Tappa den från ett biltak!! Kasta den nerför ett berg!!! Stoketopen studsar alltid tillbaka likt en glad (och lite dum) discofärgad basketboll.
Så släpp in färgen – det är dags att core-märka SOFTTOPEN!
Fortsättning följer...
